Maria
vårbergs grannodling
Maria Vega bor i Vårberg och satte oss i kontakt med alla möjliga människor under projektets gång. Hon är röda linjens själva livslinje. Känner alla, både odlare, grannar, konstnärer och människor av alla slag. Jag har fått vandra omkring med henne i Vårberg och trakterna omkring ett par gånger. Var hon än går hejdas hon av människor som vill prata, och hon är ständigt uppmärksam på allt - växterna, skönheten som finns att hitta över allt om man har den blick och närvaro som hon besitter.
Hon är själv textilkonstnär och har jobbat i alla möjliga olika konstnärliga sammanhang. På institutioner, i projekt, med vuxna och barn, i innerstan och i förorten. Hon gör det hon vill och hon gör det politikerna pratar om - väver meningsfulla relationer och skapar lustfyllda sammanhang.
Hon är aktiv i grannodlingen på gården där hon bor i Vårberg. Hennes odling är inte jättestor, men den innehåller allt. Grönsaker, bönor, tomater, kryddor, blommor. Den ger massor med mat och skönhet på samma gång. Vi har träffat några av medodlarna, men inte alla. Ändå känns det som att jag träffat allihop, för hon har berättat så mycket om dem, var de kommer ifrån, vad de odlar och varför.
Till långbordet i Vårberg har Maria med sig en kladdkaka. Från ICA.
En kladdkaka hon och hennes dotter ätit i många år. Hon berättar att hennes dotter för rätt många år sedan hade hemkunskap i skolan. Klassen hade ställts inför uppgiften att baka kladdkaka. När hela klassen satt igång och hennes dotter fortfarande stod rådvill hade läraren bannat henne för att hon inte tog sig an uppgiften. Dottern hade då erkänt att hon inte visste hur man gjorde. Klassen hade inte fått några instruktioner. Alls. De förväntades kunna receptet utantill, de förväntades alla ha bakat kladdkaka hemma, själva, så många gånger att de bara skulle kunna svänga ihop den.
Men Maria och hennes dotter hade bara ätit kladdkakan från ICA. Inte för att Maria inte kunde baka den, utan för att både hon och dottern helt enkelt tyckte att den var godast. Och Maria är inte en bakande typ.
Både upprörande och komiskt att det enda skolan förutsätter förkunskaper kring är just att baka kladdkaka. Och visar kanske att kladdkakan är den enda givna och gemensamma kulturkanon Sverige egentligen har.
Eller? Jag vet inte heller hur man bakar kladdkaka, jag är inte heller någon bakande mor. Jag ringer min syster när det gäller sånt. Men nu behöver jag kanske inte det - ICA:s kladdkaka är ju svingod, och tänk att slippa fumla och kladda ner hela köket och sig själv.
Maria berättar också om Saqbatomaten som både hon och George odlar - läs historien här >
