odla ihop

 

18-dagars kompost

Komposten ska vara 1x1m stor. En kubikmeter alltså.
Från början får den gärna vara högre, ca 1,5 m, men det är inte alldeles nödvändigt.

recept

1/3 grönt
2/3 gult/brunt
vatten
Kickstartande komponent – kött, vallört, rölleka, gammal kompost eller nässlor
Pressening (inte helt nödvändigt, men bra).
Köttermometer (inte helt nödvändigt).

Grönt kväverikt:
Grönt material som gräs, örtartade växter, löv, (+ gödsel, urin – inte så grönt, men kväverikt)

Gult/brunt kolrikt:
Vissnat grönt material som gräs, löv, vass,

Materialet ska vara finfördelat, så att innehållet är lättåtkomligt för nedbrytning. Undvik grenar.

Gör så här

Samla 2/3 m³ kubikmeter gult/brunt kolrikt material
Samla 1/3 m³ grönt material (gör detta sist, det gröna vissnar snabbt) och gödsel.
Något som kickstartar nedbrytningsprocessen – det kan vara vallört eller nässlor. Det kan vara musslor eller kött som är utsorterat för att slängas i en affär. (Många av oss vill ju inte stödja köttindustrin.) Det som kickstartas är mikroorganismernas aktivitet.

DAG 1
  • Varva tunna lager av grönt och gulbrunt.
  • I mitten av komposten placeras kickstartern.
  • Vattna så mycket att vatten tränger ut längst ner utmed marken. Lägg en pressening över högen.

DAG 4
  • Tag tempen på komposten, antingen med hjälp av en köttermometer som sticks in i mitten av komposten eller med handen. Det ska vara 55-65°, helst runt 65°, när det är så hög temperatur känns det brännande hett för handen.
  • Vänd komposten så att det varma materialet innerst i komposten kommer ytterst och det kallare materialet ytterst kommer innerst i den nya komposthögen.
  • Kolla fuktigheten i komposten. Den ska vara sådan att om du tar en näve kompost och kramar den så ska du med möda få ur en droppe vatten. Är den för torr så vattnar du.
  • Är komposten för blöt kan du lägga dränerande grenar (eller motsvarande), eller träpallar underst, eller göra ett ca 10-15cm cm brett hål genom komposthögen.
  • Om compsten sjunker ihop innehåller den för mycket kväve – tillför kolrikt material.
  • Om komposten inte kommer upp i värme tillräckligt – tillför urin.
  • Lägg över presseningen.

DÄREFTER VARANNAN ELLER VAR TREDJE DAG:
  • Vänd komposten på samma sätt som ovan.
  • Kolla temperaturen. Runt dag 6-8 ska temperaturen vara som högst. Sedan avtar värmen successivt och det är som det ska.
  • Fortsätt hålla lagom fuktighet och C:N-relation.

TEORETISK KUNSKAP

Nedbrytningshastigheten avgörs av hur mycket kol och kväve som finns i det organiska materialet och hur lättillgängligt det är.

C:N-KVOT
Relationen mellan kol och kväve kallas kol-kväve-kvoten och skrivs C:N.
Om kolkvoten är högre än 40:1 alltså 40 delar kol på en del kväve, blir konkurrensen om kvävet stor och nedbrytningshastigheten avtar. Relationen ska helst hållas på 30:1

Mikroorganismerna som står för nedbrytningsprocessen behöver kväve och kol i proportionen 30:1 som näring för att reproducera och föröka sig.

HÖG C:N-KVOT I GULBRUNT, KOLRIKT MATERIAL
Material med hög kolhalt är torkat gult eller gulbrunt material så som sågspån, löv, gräs, vass. Grenar och trä har såklart också högt kolinnehåll, men är svåråtkomligt och behöver finfördelas för att vara användbart i en snabbkompost. Kolrikt material förmultnar långsamt.

LÅG C:N-KVOT I GRÖNT, KVÄVERIKT MATERIAL (ÄVEN URIN OCH GÖDSEL)
Material med hög kvävehalt är vanligen fuktigt, grönt material såsom gräs, löv, alger, frukt- och grönsaksavfall. Frukt är ju inte nödvändigtvis grön, men har som sagt högt kväveinnehåll ändå. Även ickegröna material som dynga och urin har högt kväveinnehåll. Urin har det högsta kväveinnehållet av alla material med en kol-väterelation på 1:1. Kväverikt material bryts ner snabbt. I en kallkompost, eller en varmkompost som får ligga i säg ett halvår lakas kväven ur på platsen och kommer inte växtbäddarna till del.

BEDÖMA KOL OCH KVÄVEHALT I MATERIAL
Många material som komposteras har inte det idealiska 30:1 förhållandet mellan kol och kväve. Då kan det vara bra att kunna uppskatta ungefär vilket kol-kväveinnehåll olika material som läggs i komposten har. Alla plantor har högre kol- än kväveinnehåll. Plantor är uppbyggda av främst kol som de får från koldioxid i luften.

I listan nedan ingår tidningspapper. Meningarna går isär om ifall det är bra eller inte att använda det i kompost, eftersom det innehåller trycksvärta.
Listan är hämtad och översatt från deepgreenpermaculture.com och en del exempel på växter är inte så vanliga i Sverige, som majsstjälkar och jordnötsskal, men de ger ändå en fingervisning om vad olika typer av växter kan tänkas ha för C:N-värde.
GULT/BRUNT/VISSNAT = Hög kolhalt C:N
Träflis 400:1
Sönderriven kartong 350:1
Sågspån 325:1
Sönderrivet tidningspapper 175:1
granbarr 80:1
Majsstjälkar 75:1
Halm 75:1
Löv 60:1
Fruktavfall 35:1
Träaska 25:1
 
GRÖNT/GÖDSEL/URIN = Hög kvävehalt C:N
Trädgårdsavfall 30:1
Ogräs 30:1
Nyfällt träd 25:1
Hö 25:1
Grönsaksavfall 25:1
Klöver 23:1
Kaffesump 20:1
Matavfall 20:1
Gräsklipp 20:1
Sjögräs 19:1
Hästgödsel 18:1
Kogödsel 16:1
Alfalfa 12:1
Hönsgödsel 12:1
Guano 10:1
Fisk 7:1
Urin 1:1

Allt som en gång levt, som är av organiskt material och som är någorlunda finfördelat kan gå i komposten. Ju större variation på det som läggs i den desto bättre för det resulterar i en större bredd av näringsämnen.

Nedbrytningshastigheten beror på följande faktorer
  • Kol/kvävekvot C:N i det organiska materialet
  • Exponerad yta (grad av fördelning och ytstruktur)
  • Mängd tillgängligt syre i materialet
  • Vattenhalt
  • Uppnådd temperatur i komposten
  • Omgivande temperatur

När nedbrytningsaktiviteten i komposten är hög ökar värmen. När den ligger runt 65° dör ogräsfrön och så kallade patogener – ett samlande namn för sådant som framkallar sjukdom. Det kan vara bakterier, svampar och parasiter. Om temperaturen går över 65° börjar anaeroba bakterier sprida sig.

I en större kallkompost där inte luft kommer in till materialet i mitten uppstår anaeroba nedbrytningsprocesser som bryter ned materialet på ett sätt så att det förlorar mycket i volym. I en 18-dagars varmkompost tillförs hela tiden syre genom vändningen av komposten. Det gör att volymen inte minskar, Det blir en kubikmeter jord av en kubikmeter kompost.

VATTEN
Mikroorganismerna kan bara utnyttja organiska molekyler om dom är lösta i vatten. Därför ska vattenhalten i komposten vara 40-60%. Om vattenhalten sjunker under 40% upphör mikroorganismernas aktivitet.
Överstiger vattenhalten 60% ökar densiteten, porer vattenfylls, lufttillförseln försvåras, processen avstannar, läckage av näringsämnen ökar och en anaerob process startar med luktproblem som följd.

MIKROORGANISM
En mikroorganism eller mikrob är en organism som inte kan ses med blotta ögat. Bakterier, arkéer, de flesta protozoer och vissa svampar, alger och djur är mikroorganismer. Ibland räknas även virus hit fastän de inte alltid är att betrakta som organismer. (från Wikipedia)
Ph-värdet i komposten ska vara runt 7 för att mikroorganismernas ämnesomsättning, eller metabolism, ska arbeta optimalt.

VÄXTHUSGASER
All nedbrytning av kolrika material frigör växthusgaser. Med en kompost som vänds så att inga anaeroba proseccer bildas och frigörs visserligen koldioxid, men det blir åtminstone inte metanutsläpp, vilket det skulle blivit i en kompost som får ligga ovänd.

TA DET PÅ EN HÖFT
Det kan vara intressant att veta vad olika material har för C:N-värden och hur mycket vatten komposten bör ha, men egentligen är det bara att köra. Kommer inte komposten upp i värme – tillsätt mer kväverikt material och kolla fuktigheten. Blir den för varm – över 67° - tillsätt kolrikt material, vänd den kanske en extra gång för att få in syre.

Kom ihåg att det här är lite som med matlagning. Recept är inte till för att följas slaviskt. Det är också viktigt att komma ihåg för hela vår omställningsverkamhet. Tänk själva. Pröva. Använd er egen feeling. Ta in helheten – förutsättningarna på just er plats.

HISTORIA
18-dagarskompost är en varmkomposteringsmetod som också kallas Berkeleymetoden och är utvecklad på University of California i Berkeley.

LÄNKTIPS